- Paus
Hej allihopa. Jag vet att det var ett litet tag sen sist nu, men jag har juh faktiskt varit bortrest. Och vilken resa! Jag trodde aldrig att alperna skulle vara bättre än vad jag drömt om men det var det!
Vi bodde i en jätte liten by vid namn Champoluc, det fanns inte så himla mycket att göra i byn utom skidåkningen. Vi fick åka kabinbanan upp och sedan så kunde vi åka i tre olika dalar. Det var verkligen jätte fina backar, och lite folk i veckorna, det var nästan bara svenskar där. Ganska stört när man hamnar brevid några andra i liften och dom pratar också svenska. Så var det typ hela tiden. Även de som jobbade i uthyrningen var svenskar, allihopa typ. Riktigt flumigt.
I alla fall, allt gick inte enligt planerna då första dagen, en söndag, var full av folk i backen. Det är nämligen så att väldigt många italienare som bor i närheten åker upp och åker skidor på helgerna, och jag kan inte påstå att alla var så duktiga. De tar liksom med sina 5 åriga barn ut i skit svåra backar så att man höll på att köra över dom. Illa. I alla fall så skulle vi åka ner till den andra dalen, och då var det en mycket smal och brant passage man skulle igenom. Då sker olyckan. Ingen vet hur det egentligen gick till, inte ens Aron ( Martins kusin) men han krockar med en kvinna, mitt i backen. Han bryter näsan, får en spricka i revbenen, hjärnskakning och en stukad handled. Det kunde nästan inte vara ett värre tillfälle att krocka med någon, vi hade åkt ca 1h den första dagen, och dessutom så var det endast på söndagen som det faktiskt var folk i backen, annars var det inte ens kö i liftarna. SÅ SJUUKT SYND. Stackars lilla Aron. Han överlevde i alla fall, fick ligga på sjukhus två dagar, och sen fick han komma hem. Han följde med upp i backen en dag till, han ville se toppen och åka lite grann.
Allt annat var perfekt i backen. Det var verkligen jätte lite folk, långa backar och vi hade sol alla dagar utom den sista. Eller allting var inte perfekt - toaletterna var förfärliga i backen. Istället för att skaffa en riktig sits och allt det där så har de ett hål. Ja ett HÅL. Och lite märken där man ska ha fötterna. Alltså, det är juh fan svårt att ens gå på en vanlig toa med termobyxor, vad tänker dom med? Helt värdelöst verkligen.
När Martins pappa fyllde år så fick vi verkligen en upplevelse. Vi åkte kabinbanan upp, och sedan blev vi hämtade av pistmaskinen som körde oss genom den mörka backen fram till en jätte liten söt restaurang, med stenväggar, öppenspis och grejer. Det var hur gulligt som helst, och det var typ bara vi där. Vi serverades en 4 rätters middag som var jätte god (eller inte en rätt, men nästan alla). Verkligen någonting att komma ihåg.
Jag ska definitivt besöka alperna fler gånger i mitt liv.
// Lisa
Vi bodde i en jätte liten by vid namn Champoluc, det fanns inte så himla mycket att göra i byn utom skidåkningen. Vi fick åka kabinbanan upp och sedan så kunde vi åka i tre olika dalar. Det var verkligen jätte fina backar, och lite folk i veckorna, det var nästan bara svenskar där. Ganska stört när man hamnar brevid några andra i liften och dom pratar också svenska. Så var det typ hela tiden. Även de som jobbade i uthyrningen var svenskar, allihopa typ. Riktigt flumigt.
I alla fall, allt gick inte enligt planerna då första dagen, en söndag, var full av folk i backen. Det är nämligen så att väldigt många italienare som bor i närheten åker upp och åker skidor på helgerna, och jag kan inte påstå att alla var så duktiga. De tar liksom med sina 5 åriga barn ut i skit svåra backar så att man höll på att köra över dom. Illa. I alla fall så skulle vi åka ner till den andra dalen, och då var det en mycket smal och brant passage man skulle igenom. Då sker olyckan. Ingen vet hur det egentligen gick till, inte ens Aron ( Martins kusin) men han krockar med en kvinna, mitt i backen. Han bryter näsan, får en spricka i revbenen, hjärnskakning och en stukad handled. Det kunde nästan inte vara ett värre tillfälle att krocka med någon, vi hade åkt ca 1h den första dagen, och dessutom så var det endast på söndagen som det faktiskt var folk i backen, annars var det inte ens kö i liftarna. SÅ SJUUKT SYND. Stackars lilla Aron. Han överlevde i alla fall, fick ligga på sjukhus två dagar, och sen fick han komma hem. Han följde med upp i backen en dag till, han ville se toppen och åka lite grann.
Allt annat var perfekt i backen. Det var verkligen jätte lite folk, långa backar och vi hade sol alla dagar utom den sista. Eller allting var inte perfekt - toaletterna var förfärliga i backen. Istället för att skaffa en riktig sits och allt det där så har de ett hål. Ja ett HÅL. Och lite märken där man ska ha fötterna. Alltså, det är juh fan svårt att ens gå på en vanlig toa med termobyxor, vad tänker dom med? Helt värdelöst verkligen.
När Martins pappa fyllde år så fick vi verkligen en upplevelse. Vi åkte kabinbanan upp, och sedan blev vi hämtade av pistmaskinen som körde oss genom den mörka backen fram till en jätte liten söt restaurang, med stenväggar, öppenspis och grejer. Det var hur gulligt som helst, och det var typ bara vi där. Vi serverades en 4 rätters middag som var jätte god (eller inte en rätt, men nästan alla). Verkligen någonting att komma ihåg.
Jag ska definitivt besöka alperna fler gånger i mitt liv.
// Lisa
Kommentarer
Trackback